welcome back to reality

Alla vi härliga, underbara, vackra, smarta, charmiga, attraktiva varelser som kallsa vid namnet kvinnor. Alla har vi varit där, blottade, nervösa, liggandes på den otroligt obekväma britsen. Med skräck i ögonen har vi sett hur vårt underbara underliv skändas med den vita kalla plast manicken. Alla har vi hört *mmm*, *jaha*, *Det ser jätte fint ut*... Fint?! Vad är det för fel på dig människa?! Har vi väl alla någon gång tänkt... Värre är det när komentren *Jaa, nee det här ser inte så fint ut* What!? Har du sett sig själv innifrån?!
Gynundersökning, gynundersökning o härliga gynundersökning. Jag är en av dem som inte känner någon större bekvämlighet över att behöva ta mig i väg på dessa besök... Värre blir det när den unga praktikanten också vill vara med och titta. *Är det okey om Magnus här är med under undersökningen, han håller på och utbildar sig* "Nej det är inte okey!" Vill jag och många andra utsatta skrika! Men i stället bestämmer sig artighets förmågan för att säga: "ja det är okey".... Vad fan!? Hallå!? Varför denna artighet i denna otroligt obekväma situation? Det fattas bara att praktikanten ska ta ett litet prov från urin röret och inte är särskilt försiktig! Då skriks det av fulla halls långt ut i korridorerna. Alla i väntrummet blir förskräkta och ler nervöst åt varandra.
Inget rökrum har dem heller!